Den nya upphovsrättslagen som förbjöd fildelning i den sista juni i år har inte haft någon större effekt på piratscenen. Därför skärper skivindustrins branschorganisation Ifpi tonen mot fildelarna. I en intervju i Svenska Dagbladet lovar ordföranden Ludvig Werner polisanmälningar en masse:

Vi ser inget trendbrott efter att den nya upphovsrättslagen trätt i kraft. Vi orkar inte fortsätta att bara informera, vi kommer nu även att ta till rättsliga åtgärder.

Ifpi har hittills haft en betydligt lägre profil än filmbranschens piratgjägare Antipiratbyrån. Men Ifpi var delaktig i det mycket omskrivna tillslaget mot internetoperatören Bahnhof där allt fokus riktades mot Antipiratbyrån. Ifpi börjar med att skicka ut varningsmeddelanden via fildelningsnätverken och de ska även släppa en programvara föräldrar kan använda för att söka efter fildelningsprogram och mediefiler på datorn.

Frågan är om den skärpta tonen kommer att hjälpa skivindustrin? Det är sorgligt att läsa Ifpis försäljningsstatistik. Första halvåret i år minskade värdet på försäljningen med 16 procent i jämförelse med samma period 2004. Tappet från rekordåren när cd-försäljningen tog fart fortsätter år efter år.

Skivindustrin vaknade sent i den nya digitala verkligheten och den har fortfarande inte fullt ut accepterat att gamla plastbitar för dryga hundralappen hör till historiens skräphög precis som stenkakorna.

Jag är inte särskilt imponerad av de lagliga nedladdningsbutikerna i Sverige. Itunes är okej som butik, med den avgörande invändningen att deras låtar inte går att spela på de flesta mp3-spelare i Sverige.

Det är bara nya skivbolag utan tyngande analog historia som kan rädda musikförsäljningen, eller möjligtvis 3g-operatörer som har lättare att ta betalt av sina kunder.

Den senaste rapporten från Technoratis State of the blogosphere visar att bloggsökmotorn trackar 19,6 miljoner bloggar. En intressant iaktagelse är att mellan 2 och 8 procent av alla nya bloggar är falska eller spambloggar. Det vill säga maskingenerarade bloggar proppfyllda med nyckelord som gör att de rankar bra i sökmotorerna, attraherar besökare och sannolikt en del intäkter från affiliateprogram och Google Adwords.

För två månader sedan gjorde jag en grov uppskattning att det fanns 18 000 bloggar i Sverige. Jag fick snabbt mothugg av Hans Kullin som uppskattade antalet till 24 000 bloggar. Vi hade bägge grovt fel. Bara MSN Spaces har
174 000 aktiva bloggare i Sverige, enligt Nielsen Netrating. Med en genomsnittlig tillväxt i Sverige på 86 000 Spaces i månaden har MSN samlat en större stad på sitt bloggverktyg, enligt siffror från MSN.

Värt att notera är att Passagen fått ytterligare 1 800 bloggar sedan jag skrev den ursprungliga artikeln och att portalen idag räknar 4 879 bloggar.

Hemligheten bakom MSN Spaces är naturligtvis kopplingen till MSN Messenger. När någon av dina messenger-kompisar uppdaterat sin blogg ser du det i MSN Messenger. I hela världen finns 40 miljoner MSN Spaces-bloggar, enligt Jessica Börjel på MSN i Sverige som i ett mejl skriver:

Samtidigt som bloggandet blivit allt populärare har vi också förstått att många bloggar i allmänhet dör relativt snabbt. Skälen till detta kan vara många, användaren tröttnar på att ingen besöker bloggen eller har kanske inte tid att uppdatera den eller annat.

Även om MSN Spaces sannolikt är världens största bloggverktyg är standardinställningen för MSN Spaces att bloggen bara går att läsa av dina kontakter i MSN Messenger. Frågan är hur många användare som ändrar standardinställningen?

bloggar

Statistik från MSN visar att kvinnorna dominerar bland de yngre bloggarna, men att männen har en något större andel från 25 år och uppåt. Siffrorna gäller MSN Spaces globalt.

bloggar

Den största åldersgruppen på MSN Spaces är 18 till 24 år. Med andra ord är bloggaren rätt ung.

Bloggtider är en ny bok om bloggar som skrivits av två bibliotekarier och viktiga bloggare i den svenska bloggsfären: Lars Våge och Erik Stattin. Det är ett faktum att just bibliotekarier har blivit internetrevolutionens främsta fanbärare, ofta mycket intressantar än dotcom-marknadsförare med säljfraser på lut. Ytterligare en medförfattare är journalistforskaren Gunnar Nygren.

Bloggtider - en bok om bloggrevolutionen i Sverige
Lars Våge, som driver bloggen Internetbrus, skriver om hur fenomenet uppstod och om hur det utvecklats under sin korta historia. Erik Stattin, med kanske Sveriges kändaste blogg Mymarkup, beskriver hur oberoende aktörer genom sina bloggar utmanar traditionella medier. Gunnar Nygren skriver om att traditionella medier redan under förra seklet visade sig kunna samexistera med uppstickarna. Jag återkommer med en recension när jag hunnit läst boken.

Jag vet att två andra bloggprofiler arbetar på en bok om bloggar: Jonas Söderström med Blind Höna och Gustav Holmberg med Det perfekta tomrummet. Jag funderar själv på att skriva en bok om bloggar, men nöjer mig tillsvidare med att vara frilansande bloggredaktör till en ny avdelning i Internetworld.

Jag hade bara arbetat tio dagar på tidningen Internetworld när luften började sippra ur it-bubblan den 8 mars år 2000. Ingen förstod det just då, ännu mindre jag själv. När klädsajten Boo.com som fått ta emot investeringar på en miljard kronor gick i konkurs den 18 maj samma år fattade till och med jag att något höll på att hända.

Björn Elmbrant, journalist på Sveriges Radio, har i boken Dansen kring guldkalven gjort en svidande vidräkning av it-bubblan år 2000. Mina förväntningar var högt uppskruvade eftersom jag tidigare har läst hans böcker Så föll den svenska modellen och Hyperkapitalismen. Och jag blev inte besviken.

Själv förlorade jag 13 000 kronor på it-fonder, min bostadsrättsförening förlorade över en halv miljon på fonder och mitt pensionssparande har inte hämtat sig än. Förlusterna var tunga att bära men det är först efter jag läst Elmbrants bok jag verkligen förstår hur jag tillsammans med miljoner av småsparare har förts bakom ljuset av entreprenörer, ekonomijournalister, riskkapitalister, aktieförvaltare och politiker i dansen kring guldkalven.

Trots att Elmbrant är lite av en surgubbe målar han upp bilden av bubbelföretag som Spray under den inledande euforin på ett så levande sätt att jag blir avundsjuk på dem som fick vara med, trots att jag vet hur företagen slutade. Idag kränger Spray mest bredband – lika sexigt som att driva en Ica-butik. Icon Medialab har sedan länge gått i konkurs även om Johan Staël von Holstein så sent som för ett par veckor sedan kom undan med att jämföra statsminister Göran Persson med Saddam Hussein och Usama bin Laden i Dagens Industri. De flesta av den nya hjältarna sålde av tillräckligt med aktier i tid för att vara ekonomiskt oberoende resten av livet – medan många småsparare som lurades in i optionshandel har blev utblottade.

Elmbrants analys av hur spekulationsbubblan blåstes upp av ekonomijournalister, pr-sinnade entreprenörer, korkade riskkapitalister, giriga aktieförvaltare och politiker som glömt sin roll i samhället är korrekt. Vår tids olycka är en kapitalism som enbart styrs av aktiekurser och redan anas nya bubblor av spelbolag på börsen. Vi har fortfarande ett pensionssystem som kommer att göra oss besvikna vid pensionsdagen.

Men Elmbrant gör ett allvarligt fel i sin bok. Trots att han betygar sin kärlek till internet hävdar han att internet inte är ett betydande teknikskifte. Inget kan vara felaktigare. Problemet är att Elmbrant inte förstått det revolutionerande i internet – att det låter oss kommunicera i nätverk och communityn på ett helt nytt sätt. Att jag kan handla allt jag behöver på internet har i grunden inte förändrat mitt liv, även om det öppnat affärsmöjligheter för en del företagare. Men att jag kan hålla igång stora nätverk via chattprogram, Skype, communitys och bloggar har faktiskt i grunden förändrat mitt liv. Den digitala tekniken i kombination med internet har dessutom helt förändrat distributionen, lagring och försäljning av musik, filmer och program. När kostnaden att framställa och distribuera en kopia blir noll revolutioneras förutsättningarna för intellektuell egendom. Internet är ett viktigt teknikskift det är kvartalskapitalismen och spekulationsbubblan som försenat revolutionen.